Igår såg vi en livlös man som låg på marken mitt på en exklusiv shoppinggata. En byggjobbare gjorde hjärtkompressioner och en kvinna i högklackat blåste i hans mun. En tredje person pratade med 112 i en mobiltelefon. På en bänk precis bredvid satt en kvinna som jag antar var anhörig till mannen. Hon stirrade rakt fram.
Det hela blev för stark för mig och vi gick därifrån. Det fanns ju ändå inget vi kunde göra. En mycket otäck upplevelse som påminner en om vår dödlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej! Snälla stanna en sekund och lämna ett meddelande! Det gör inte ont alls, och jag blir superglad. Men jag avstår gärna från reklam om din blogg...
Svar får du i det här inlägget!