self

Jag har skev självbild. I mitt huvud väger jag ibland nästan hundra kilo. Jag kan bli förvånad när jag ser en bild på mig och min kropp ser bra ut. Det har tom hänt att jag går på stan och ser mig själv i ett skyltfönster och reagerar. Är det där jag? Jag har läst i forum att det är vanligt när man har en relativt snabb viktnedgång. Man känner sig olika olika dagar och ibland känner jag mig smal och snygg men ibland känner man sig bara svullen och fet, och de dagarna känns det som om jag har lagt på mig all vikt igen.

Jag kan bli ledsen när jag ser bilder på mig själv från högstadiet. Jag var inte alls tjock. Men i mitt huvud var jag lika tjock som senare när jag lagt på mig 20 kg till. Jag hade skev självbild då också. Så synd. Sånt slöseri. När jag vägde 96 så kände jag mig inte större än vad jag gör idag. Jag har bilder från kvällar då jag vet att jag kände mig snygg och sexig. Kände mig ganska okej med vikten. Bilder där jag ser ordentligt fet ut. Där var självbilden skev åt andra hållet.

Jag hittade sidan "kroppsbilder" med bilder på helt vanliga människor, deras vikt och längd samt vad de tycker om sina kroppar. Riktigt värt att bläddra i. Intressant är ju att man ser det positiva i (nästan) alla. Snygga bröst, snygg mage eller schyssta kurvor. Det är så mycket lättare att se på andra. Jag försöker numera fokusera på det snygga i bilder på mig själv, men det är så svårt. På den här bilden drog sig blicken till låren. "fan vad stora de är". Sen ansträngde jag mig och såg att mina armar ser bra ut och jag har riktigt snygga axlar. Tom brösten blev bra på bild.

Ibland säger jag till mig själv hur bra jag är. Jag är stolt över allt jag åstadkommit. Jag är inte en tjockis längre och lite trivselvikt är inte hela världen.

testa din självbild i nästa inlägg (cliffhanger)

bröst!!

Tänkte snacka lite bröst. Eller snarare mycket bröst...

En ganska vanlig kommentar jag får nu är om hur små mina bröst blivit efter viktnedgången. Flera kvinnor har berättat för mig att de gärna skulle vilja tappa lite kg, men är för rädd för att brösten skulle försvinna.

Jag har varit en E-kupa. Jag saknar det inte. Det är jättetungt, gör ont i ryggen, axlarna och bidrar till den redan dåliga hållningen. Dessutom ser man alltid lite vulgär ut. Även plagg som inte ska vara särskilt urringade är det ändå.

Och då har jag inte ens nämnts folks bemötande, inte bara killar utan även tjejer pratar till brösten istället för ansiktet. Det är inte värdigt.

Jag har inte alls små bröst nu. Jag har helt normala, och de har faktiskt följ vikttappet mer än jag någonsin vågat hoppats på. Nu kan jag, förutom axelbandlösheten, köpa bh:ar i helt vanliga butiker. Kanske tom kan unna mig matchande underkläder!? Lyx! Bikinin på bilden kostade 600. Det var helt enkelt den enda jag kunde ha. Jag ska fanimej köpa billiga jävla bikinis på H&M nu!

snedhet

Yster var vänlig nog att påpeka att jag är sne i fejan. För att visa min deffekt ytterligare så kan jag ju publicera en bild tagen vid samma tillfälle men utan brillor. Mitt ena ögonbryn har en skarp sväng och det andra en rundad. Detta är inget jag rår på. Jag plockar ju inte ögonbrynen särsklildt mycket, och då jag försökt fixa denna snedhet har det inte blitt bättre. Men jag kan liksom sova på natten ändå. Jag vet inte ens vilken av brynen jag skulle välja om jag kunde?

å lilla vicke viiire

Jag har för breda fötter. Funderar på att undersöka möjligheterna för kirurgiskt avlägsnande av lilltån (söker härefter efter det latinska namnet på lilltån, men hittar det icket) Vad ska man med den tån till egentligen? Den är ju bara ful.