tungt

Det är svårt. Robocop har uppnått en ålder när jag tycker att gränsen går för hur okej det är för mig att hänga ut honom på nätet. Han blir allt mindre baby och alltmer människa. En egen liten person med alltmer personlighet. Jag fick en hel last med bilder av hans far ikväll. Söta, coola, snygga och häftiga bilder som jag gärna skulle vilja visa för alla i hela världen. Och för mig som bor så långt bort är bilderna så himla viktiga.

Men jag är rädd. Jag vill inte på nåt sätt bidra till information om hans personlighet. Jag vill inte ge bort hans rutiner eller avslöja vad som roar honom.

Jag skräms av äcklen ute på nätet. I USA finns Megans Law, som avslöjar var det finns dömda sexbrottslingar. Jag vill gärna att ni kikar in på sidan. Godkänn disclaimern och kolla in valfritt county. Värre än vilken skräckfilm som helst. Och då kanske ni tänker att det är typiskt USA. Fel. Här är en liknade svensk sida. Dock inaktuell, men inte mindre skrämmande för det.

Jag har inga barn. Jag har två syskonbarn. De är dyrare än alla juveler på planeten. Läs gärna Karins vackra inlägg om kärleken till och rädslan om "sitt barn".

Ja, jag känner att jag har så många poänger som jag vill komma fram till, men jag vet inte om jag hittar dit. Vet framförallt inte om ni hittar dit.

Iallafall kommer det att vara sparsamt med bilder på ocensurerad Robocop framöver. Och givetvis även på Terminator, men det är ju självklart eftersom hans mor väljer att censurera.

...men är det något extraordinärt, som tex när Faster Matilda lär ut coola tricks, så måste det ju visas. Han har redan längre tunga än LMTM.




Byebye bloggen

söndagsöndag

Yep. Söndan är här nu. Plus 10 grader! Vi sov ganska länge i våra vita sköna lakan :-P

Sedan åt vi god frukost och därefter städat. Vi får nämligen finbesök av Maby med magen. Dessutom ska Robbis sova hos oss i veckan.

Jag har inga kort från i går, men jag vet att LMTM (LindaMotTjejMilen) har desto fler. Vi fånade oss och tog en massa bilder. Får se om hon kan hålla sig från att lägga upp detta guld-material på sin blogg.

Jag bävar för när jag fyller 30. Det finns en strid ström av bilder som kan vändas emot mig.

På fredag åker jag norrut för begravning. Det känns superjobbigt. Så länge jag är kvar här nere är det som om inget hänt, men där uppe kommer verkligheten att komma ikapp. Jag försöker skjuta fram de tankarna.

Jag kommer iallafall få pussa lite på fasters lilleH och ropa hejaramsor till kebaben. Det livar ju upp lite.

I övrigt är jag blockad från att boka gruppträning på gymet för jag missat bokade pass. Bitches. Då blir det väl mer löpning då.

Nu? Jobb.

Published with Blogger-droid v1.6.5

fina farfar

Det är alltså min fina farfar som somnat in. Det finns mycket att säga men är svårt att hitta orden.

Ett dödsfall i familjen är jobbigt på så många sätt. Inte bara ska jag sakna och sörja min farfar, utan också vetskapen om att hela min familj sörjer och saknar gör ont.

Farfar var 94, och trots att det kom plötsligt kan man inte bli chockad. En ung man kan dö. En gammal man kommer att dö.

Utmaningen är att hitta lättnaden i en jobbig tid. Han fick en bra död utan smärtor och sjukdomstid.

Folk brukar prata om att den avlidne är närvarande. Farfar skulle verkligen avsky att vara närvarande i Stockholm.

Det känns konstigt att inte kunna vara med min familj när det är så jobbigt, att inte kunna ta hand om varandra. Men ingen i min familj är ensam, de har varandra och jag har min Kling som försöker trösta och hjälpa.




kort stulet och massakrerat från Yster

nu var det nära, nära, nära

det händer lite mycke i krokarna. både här och där

Det Här Är Ett Rån

vilken jäkla dag

Klingen ringde i morse. I panik. Juvelbutiken han jobbar i hade blivit rånad. De riktade en pistol mot ägarens huvud och skrek att de skulle döda honom. Alla var förstås i chock. Jag tror inte folk förstår vad de gör mot andra, en sån grej kommer man aldrig att glömma.

Som tur var gjorde polisen ett jäkla jobb. och enligt expressen har de gripit dem. Artikel här

Athena

Eftersom jag har levt mer av mitt liv (14 år) med henne, än utan henne (10 år) så är det en tung dag idag. Men vi vet att det måste göras, för hennes skull. Och att hon har haft det bra med oss.

Men det är ändå jobbigt.

siebling donation

Jag lånade en bok som låg på kontoret häromdagen och fastnade totalt i den. Den hette "allt för min syster" Av Jodi Picoult. Den handlar om ett par systrar där den äldre, Kate, har en svår leukemi. Föräldrarna skaffar den yngre systern, Anna, med hjälp av konstgjord befruktning och dna för att få en exakt matchning så att hon kan donera blod till sin äldre syster via navelsträngen. Vid 13 års ålder stämmer Anna sina föräldrar för att få rätten till sin egen kropp och för att få slippa fler av de ingrepp hon har genomgått under livet såsom benmärgsdonationer och andra procedurer. Kates njurar har slutat fungera och behöver nu Annas njure för att överleva. Men Anna vill inte mer. Boken är skriven så att man får se allt genom allas ögon. Genom systrarnas, föräldrarnas, advokatens och den gode mannen. En mycket bra bok med en överraskande slut.

Å ena sidan förstår man att Anna är less och det är många etiska dilemman. Är det rätt att hålla fast ett barn och ta blod, benmärg och annat, fast barnet skriker och inte vill. För om man inte gör det så dör hennes syster. Vad gör man mot ett barn, för att rädda ett annat? Eller som systrarnas mamma uttrycker sig i boken; Tänk om man har ett barn i ett hus som brinner, som befinner sig i livsfara, och den enda som vet vägen in är hennes lillasyster. Men det är farligt att gå in. Skickar man in den ena för att rädda den andra, med risk för båda? Eller ser man på när huset brinner, och ens dotter brinner inne?

Å andra sidan är det lite svårt att förstå hur man nekar sin syster till en njure, ett val som faktiskt kommer att ta död på henne.

Båda mina syskon får min njure ikväll. Sanningen är väl den att de skulle få varsin arm om alternativet vore att de dog annars.

thank you

Häromdan var det Thanksgiving. Förutom att äta kalkon och sweet potato pie, så ska man dessutom försöka vara lite tacksam.

Jag satt och funderade, och kom fram till att jag bland annat är tacksam för

Att jag får en kram och få höra att jag är älskad varje dag
Att hela min uppväxt var trygg, händelserik och rolig
Att jag har ett förstahandskontrakt i ett fint område
Att jag är mycket god vän med båda mina syskon
Att min chef vill att jag ska jobba där
Att jag har goda vänner
Att jag har en tolerans för andra synsätt och religioner
Att jag inte är missbrukare, får äta varje dag och lever i fred och frihet
Att jag sover varje natt med någon jag älskar
Att jag bor fint
Att jag är så pass smart som jag är
Att jag är rätt självständig
Att jag är frisk, och ingen av mina vänner eller min familj har allvarliga sjukdomar

uschiamej

Min Farmor opereras. AsWeSpeek

sorgset

jag satt och surfade runt och hittade något väldigt ledsamt men vackert om döden. läs här om en mammas berättelse.

monday night, this is the headlines

Jag ska skriva en massa om vad som hänt i helgen, eftersom det har hänt en massa, men just nu håller jag på med en massa annat.

Kollade lite bakom rubrikerna. Känd svensk artist gripen (och sedan släppt) för våldtäkt. Han kriver själv om det på sin blogg. Låter som om han ska gå in på krigsstigen nu. Förståeligt om man är oskyldig.

Kan även tipsa om bloggen som är skriven av kvinnan i svensk stjärnas hustru blodig i trapphuset . Här är hennes blogg. "Att jag fortfarande betraktas som ett offer på grund av att jag är en kvinna och min man är svart är förjävligt". Och mannen det handlar om är visst.

Ingen verkar helt nöjd med de rubriker och artiklar som tidningarna publicerar. Att man dessutom enkelt kan få reda på så mycket fakta om det visar ju också på att det inte blir särskilt anonymt hur mycket de än blurrar bilderna.

ang saknad

Madre hade fått en bok av nån som hade fått boken av nån annan. Boken heter Nu vill jag sjunga dig milda sånger. (let me sing you gentle songs) Jag blev rekommenderad att läsa den, men fick ingen läsro på semestern. Så jag snodde med mig den söderut. Nu läste jag den på en dag. Den var bra. Mycket bra. Men jag hade ju fått höra att den skulle vara så bra, så jag blev ju inte överväldigad, så som man kan bli ibland av böcker. Däremot var det något i eftertexterna som jag fastnade i.

Texten kommer från författarinnan Linda Olssons sommarprogram i radion. Den handlar om saknad och längtan. Eller snarare saknad kontra längtan. Och drömmar. Jag kände igen mig i hennes text. För tre år sedan höll vi på att packa ihop våra (mina) saker för flytt ner till Stockholm. Jag har trivts oändligt mycket mer här nere än jag någonsin väntat mig. Mycket därför att vi bor så bra som vi gör. Men det finns ändå alltid en liten känsla som gnager, en känsla som då och då kan bedövas med ett besök uppåt. I hennes text står den om längtan som något kraftfullt, som man ser framemot medans saknaden är passiv och ständig. Molande som värk.

Ibland läntar jag hem. Hem till norr. Men jag vill inte flytta dit. Inte nu i allafall. Det är ändå hemma. Mycket pga människorna. De nära. Men också för husen, luften, träden, vattnen och vägarna. Allt det som jag sett sedan jag var barn. Det som varit livet och alltet. Linda Olsson skriver om hur man när man flyttat alltid kommer att längta och sakna. Om vi flyttade till Umeå, skulle vi då ha en saknad efter det liv vi skapat här?

S:s familj är långt långt borta. Var vi än kommer att bo kommer en eller båda ha den saknaden liggandes runt hjärtat. Något man nog kan, och måste lära sig att leva med. Kanske är det så, att Umeå/Vännäs/Libanon/Stockholm ser så mycket bättre ut på avstånd, och om vi skulle välja att korta ner det avståndet så skulle det kanske te sig mindre värt att sakna.

I.M

Jag känner inte döden. Jag är uppväxt utan död. Ingen, åtminstonde ingen nära dog när jag var barn. Därför kom det också som en stor smärtsam chock när jag och min familj fick möta döden på riktigt.

Idag är det 3 år sedan min morfarY dog, och fast det har gått så pass lång tid så känns det inte riktigt verkligt att han ska vara helt borta. Snarare som att han är på en lång, lång jordenruntresa. Vilket han hade gillat. Han älskade att resa. Det är som om jag skulle kunna få ett sms från honom när som helst där han berättar hur varmt det är på andra sidan klotet, och hur bra han har det. En sån levande människa passar inte att vara död.

Jag hade ett foto av morfar i plånboken, ett bra, ganska nytaget passfoto. Han satt där i börsen och tittade på mig när jag skulle handla något. Om jag tvekade inför köpet så peppade han mig. Han sa "du har råd med det där" " Det tycker jag att du ska köpa dig" För det skulle han ha sagt också. Ungefär som när jag 2002 sa att det vore kul att hälsa på Maby i Laos. Men att jag inte hade några pengar. Då sa han att det har du väl! Och syftade på mina fondpengar. Han tyckte att jag skulle investera i att ta en chans att se världen, en chans som kanske inte kommer igen. När jag blev rånad försvann plånboken och morfars bild i den. De jävlarna.

fusk-körkort

Jag har jobbat ikväll. Blev stoppad av polisen, så slog det mig att Jag inte hade med mig körkortet... Jag valde att bara ta nycklar, Visakort och SL-kort och lämna väskan hemma eftersom jag inte vill bli rånad igen när jag jobbar kväll.

Jag öppnade dörren för farbror polisen och pep: "Får jag böter nu? Jag har inte med mig körkortet??"

Han sa att det inte var några problem om jag hade nåt annat som kunde styrka vem jag är, det hade jag inte. Men jag kunde fiska upp Visakortet ur fickan och på det står ju mitt namn. Han gjorde en check och kollade mig på mitt mellannamn, personnummer och adress. Han konstaterade att jag var född i Västerbotten och sen var det okej att åka efter en blåsning.

Hur lätt vore det inte att fuska då? Jag hade kunnat ta Ysters bibliotekskort och köra med, jag kan ju uppge de där uppgifterna på henne också. Vad fan ägnade man evigheter och förmögenheter åt att ta körkort för?

Strike 2

I morgon är det busstrejk. Det drabbar inte mig mer än att jag får fler steg på stegräknaren för att jag måste masa mig till tunnelbanan. Men jag tycker synd om de som bor utanför stan åt de håll som inte spårtrafiken går åt. Jag skulle vara skitsur. Min arbetsgivare har dessutom klargjort att de inte tar hänsyn till strejken. Hur skulle jag kunna ta mig till jobbet om jag inte hade tunnelbanan? Har ingen bil och känner ingen att lifta med. Inte fan har man råd med taxi till jobbet direkt! Antagligen finns inte en hyrbil inom 1000 mils radie att få tag på heller!

it wasnt me

Stockholm rådhus brann ner i natt. Kanske 100 meter från där vi var igår kväll. I know noooothing.

onödigt

Men åh. Nya Muhammed-teckningar. Som kommer att skapa nya kravaller. Helt onödigt att provocera ett folk som brinner så starkt för sin profet. Jag tror att vi skandinavier aldrig kommer att förstå att man kan ha så starka åsikter när det gäller både religion och landsområden, att man är beredd att både döda och dö för dem. Därför slipper vi ju också krig. "Jaså vill ni ha Skåne? -jamen ta det bara!"

"Tegningen er ikke et angrep på islam, og vår linje har aldri vært å
provosere denne religionen eller dens tilhengere"

Bilden kan ses här

Usch.

det här var typ det värsta jag sett. Vilken otäck bild. Från artikel i expressen.

CHANSLÖSA. Cykelisterna som startade i Matamoros tävlade om vem som skulle komma först till stranden Playa Bagdad. De hade bara kört i 15 minuter när rattfyllot Jesse Campos, 29, körde rätt in bland cyklisterna. När han väl fått stopp på bilen låg en död och tolv skadade cyklister kvar på vägen. Tävlingen avbröts direkt.

Ge upp Jehova

Idag satt jag på toa och pratade med Madre (förlåt Madre) och så ringde det på dörren. Panik. Vem ringer på vår dörr? Nån arg granne? Polisen? Jehovas? (det är väl de tre överrasknings-påringningar jag haft)

Mycket riktigt. Den lille påstridige gubben jag skrev om här, kom tillbaka. Han ville veta om jag läst hans häften och vad jag tyckte. Jag sa att jag läst dem men att jag inte delar hans livfilosofi. Han frågade var den var och jag sa att jag inte hade nån lust att ta upp det med honom. Gubbfan undrade om jag ville ha ett nytt häfte och jag sa vänligt men bestämt nej och stängde dörren. Hur får de tag i portkoderna?

Lustigt i sammhanget var att han kom sist jag var hemma med magont. Han gubben en smärt-radar? Eller hur ofta ringer han på vår dörr om dagarna när jag inte är hemma?

Prova att stava till påringningar. Sjukt många N!

Vännäs Vanheder

Det verkar ju som att Vännäs inte var de enda som spräckte Gravkistor, men de verkar ju ha de dummaste kyrkopolitikerna. Pinsam kvinna hon den där.

Det är ju ganska så styggt gjort.