När
Sambon just hade flyttat hit, eller vi båda två just flyttat till Stockholm, och han inte var en
sån hejare på Svenska, blev han vittne till ett tragiskt, desperat och tafatt självmordförsök tunnelbanan. En man hoppade ner på spåret, som inte hade nåt inkommande tåg på ett par minuter, ställde sig upp, bredde ut armarna och skrek "
JÄVLA SKIIITLIIIIV" varpå han självklart raskt blev upplyft av vakter. Trots språksvårigheterna kunde
S faktiskt förstå denna sorgliga men ack så roliga replik.
Det ska dock inte vara min sista replik. Jag vill mer ha en
"I will always Love you", eller en
"tell him i love him" eller
"promise to take care of them" kanske
"im so cold" eller självklart
"Jag ser ljuset"Varför vissa är svenska och vissa engelska är bara för att de låter bäst så!
Hursomhelst, när vi är lite griniga och saker inte riktigt går som vi vill brukar vi skrika
jävla skitliv! Det känns alltid lite bättre då när man tänker på den stackars mannen som överlevde i allafall det där försöket...