fredan. libanesisk middag

16-rätters

Published with Blogger-droid v1.6.5

krimskrams

Jag iddes faktiskt aldrig fota mina kläder. Inte idag iaf!

Men liggandes halvdöd kunde jag ju ta kort på lite krimskrams som inhandlades i Libanon. Orientaliskt tjafs som libaneserna själva avskyr,men som jag gillar skarpt!

Published with Blogger-droid v1.6.5

update

So. Jag har fått klagomål på att jag inte bloggar ofta nog. Måste kanske bättra mig.

Jag är gräsänka, min Kling är i Landet Laglöst på examenskalas. Jag passar på att stöka ner ordentligt här hemma. Men idag måste här saneras, för det kommer tonvis med folk som ska åttiotaliseras inför maskerad ikväll.

Jag har träningsvärk för jag satsade hårt på gymet igår. 40 min på crosstrainern inför ghost whisperer. 525 kcl. Och sen styrketräning och stretchning. Jag är riktigt duktig på att stretcha!

Det är lördag, jag är ledig och jag klev upp kring 9tiden. Har upptäckt att jag mår som bäst om jag sover 8 timmar, inte mer och inte mindre.

Skolan är fortfarande riktigt skoj. I veckan har vi vart på studiobesök i studiorna på svt. Klev lite på let's dance-golvet. (tv4 program som spelas in på svt). Och efter helgen ska vi fortsätta att skylta våra små fönster. Så roligt, men milimeternoga!

Min illustratortrial går ut om 6 dagar nu.

Har just ätit soygurt med egen-ihop-plockad müsli. Mmmmm

Nu ska jag in till Ringen och se om jag hittar nåt mer 80-talsaktigt.

Landet Laglöst

So. Att skriva om Libanonresan är svårt. Jag vet inte om jag ännu har hunnit smälta alla intryck. Det är verkligen så att du bara matas av intryck i det landet. Från alla billboards, alla hus, all trafik och allt folk. Tempot är helt annorlunda, för att inte tala om temperamentet. Och det tar mer än 4 dar att ställa om sig till det för att bli funktionell. Men jag hade bara fyra dagar...




Klingen har en gigantisk familj. Och historien är komplicerad. Hans mormor Sarah, Matriarken, kom som flyktingbarn från Armenien, och minns att hon hade syskon. Men inte mer. Historien tar slut där. Hon gifte sig när hon var 13, blev senare änka och gifte sig igen. Åsikterna går isär om hur många barn hon har fött. Själv säger hon att det var tio, men då säger alla att hon är gammal och knäpp och har glömt. En del säger 16, nån sa 19, men en sak är säker. De är många. Tanten är nu över 90 (ingen vet vilket år hon är född) Hon bor med sin son i en liten lägenhet i Beirut.

Jag spenderade i stort sett mina fyra dar med att träffa hennes barn. Och deras barn. Och fruar. Och män. Och barn. Och deras barns män. Och deras barns mäns föräldrar, kusiner, barnbarn, svärmödrar och vänner.

Hela denna tid med ett språk jag inte förstår mer än så här... Vilket man inte tar sig så långt på, för om jag till tant klämmer ur mig en klyftig mening såsom "Jag är Sakos flickvän", "jag är svensk" "vad hette du igen?" eller "tack, men jag äter inte kött", så tror ju tant att jag kan säga betydligt mer, och ur munnen strömmar en strid ström av jidderish.

Jag blir väldigt väldigt svensk. Kindpussar är liksom lite för nära i min personliga space. Men jag tar ett djupt andetag... Och bara ler.


Med mer tid hade jag shoppat mer. Jag hade badat mer. Och bara tittat mer. Det går inte att framhäva hur mycket det finns att se!

Har landat. Just så pass.

Känner mig både psykiskt och fysiskt trött.

Libanon är så fullt av intryck. Och familjen är så stor.

här är iaf lite bilder tills jag ids skriva mer

rena rama grekiskan...hmr. Armeniskan.

Jag ligger i hårdplugg inför Libanonresan i oktober. Måste ju bli bättre på armeniskan så att jag åtminstonde kan vara lite artig mot Klingens alla släktingar och också hans lilla mormor.

Men lyssna själva. Det är inte så jävla enkelt.

here we go again

aja. Korten kom lite hipp som happ. Jag och Blogspot är ju inte alltid överens.

Glömde nämna att vi har bokat resa till Landet Laglöst i Oktober!

se så fin. slumra in.

idag har jag haft ledigt. och haft tråkigt. men vi åt middag på balkongen. en konstig libanesisk soppa som jag gjorde på recept. den svällde och skulle ha räckt till säkert tio pers till. (nån som vill ha?)

jag är trött, det är sent. jag ids inte skriva stora bokstäver efter punkt (words-rättstavningsprogram-skada)

vi har haft fikagäster. jag gjorde rabarberpaj. den var skum. men gick åt iaf. vi skulle inte se film, men gjorde det typ iaf. hunden grät.

nu ska jag sova sött. god natt

Världen i korthet, Matilda i synnerhet

Så då tar vi det som finns att skriva om i ett enda inlägg:

Idag är det MATILDA-dagen

Såg just melodifestivalen. Jag tyckte att låtarna höll ovanligt hög klass och att nästan vilken som helst kunnat vinna. Artisterna var dåliga på att fejka sin besvikelse när de insåg att det var kört. Och jag gillade inte vinnarlåten särskilt mycket. Men jag är glad för hennes skull. Himlars kul när folk blir uppriktigt glada!

Jag klämde fingret i bildörren på jobbet häromdagen. Så att det sprack. Och blod kom. Och jag tappade känseln och såg mitt finger passera i revy. Eller nåt. Det såg förjävligt ut och jag trodde det var riktigt illa, men nu efter att ha haft det omlindat så ser det inte så illa ut. Jag har till och med nagellack på fingret. Det superläkte helt magiskt.

I morgon kommer min svärmor från Landet Laglöst. Så vi har überstädat hemma. Till och med har tavlan som stått på golvet i ett halvår kommit upp på väggen. Efter skarpa påtryckningar från mig till Klingen.

Annars har jag de senaste dagarna fått ett otroligt beroende av Tradera. Jag både köper och säljer. Mina fina skor ligger ute till försäljning just nu.

Habibi

Har nu kirrat Spotify och håller på att leta fram all musik som jag typ har lyssnat på i hela mitt liv, och snubblade över den här låten som jag diggade loss till när jag bodde i Libanon. Snubben heter Mohammed Attieh och är vinnare(?) i mellanösterns svar på Idol. Låten är nån slags arabisk remake på BSB:s låt "the call". Men jag gillar den. Och videon är ju faktiskt ganska cool