Jag försöker göra det bästa av jobbarhelgen. Igår kväll besökte jag Dee och hennes vackra busiga barn. Och idag har jag jobbat, tränat och nu ska jag ut på stan för att äta middag med min sambo. Om vi hittar nåt ställe som tar in oss. Det blir dock ingen blöt och vild kväll då jag jobbar i ottan.
Har varit en rätt social vecka då jag passat på att träffa lite fina väninnor och samtalat om allt möjligt. Trevligt när man får ses lite.
lördag, september 29
onsdag, september 26
Slagsmålsklubben
Lyckorusendorfinerna som rusar i kroppen gör så att jag inte bara är oåtkomlig för kylan. Regnet är till och med vackert. Jag har köpt klippkort på BK Dalen och det är så jävla kul att få svettas där. Till och med kesellan vars sträva smak brukar fastna i min gom smakar delikat.
Jag är stark och nu börjar hösten på allvar. Jag har träningen under kontroll och nu ska jag sätta kosten.
Synd att Kim bjöd mig på så mycket gott i går, men att tacka nej ligger inte i min natur. Skitsamma. Ny dag nya tag.
Jag är stark och nu börjar hösten på allvar. Jag har träningen under kontroll och nu ska jag sätta kosten.
Synd att Kim bjöd mig på så mycket gott i går, men att tacka nej ligger inte i min natur. Skitsamma. Ny dag nya tag.
måndag, september 17
Treningswerk
Det är tur att jag inte har sån träningsvärk. Mest bara när jag går nerför trappor, sätter mig ner, plockar upp nåt från marken, tar på kläder, går på toaletten, reser mig upp, när jag går, när jag sätter benen i kors, när jag nuddar nåt, när jag vänder på mig eller när jag ligger still.
Annars är det inte så farligt
Annars är det inte så farligt
lördag, september 15
Halvmaran 2012
Jag är jättenöjd. Det är ingen supertid, men målet var att aldrig börja gå och det höll jag. Tog taxi hem för energin låg på noll och jag fick kräkkänslor av allt ätbart jag såg. Nu har jag tatt en av de skönaste duscharna i mitt liv, ett stort glas vatten och Ipaden. Lägger mig i sängen. Tror mr blund är i närheten nånstans
Wish me lots of luck
Det är idag som gäller. Vet inte hur det ska gå, men vet att jag inte är tränad nog för detta och att det är psyket som kommer att få kämpa. Men jag tänker bara inte ge upp. Det enda som kan stoppa mig är att kroppen protesterar på ett sätt jag inte kan ignorera ( för protestera kommer den att göra) eller att jag är så satans långsam att de bryter av innan mig.
Nu ska jag äta nåt som jag kan kräkas sen
Nu ska jag äta nåt som jag kan kräkas sen
måndag, september 3
Tmi
Nu ska jag hem, pilla ut de här fula osköna trosorna ur röven och pula ner dem djupt i sopkorgen.
För de gör ingen glad.
För de gör ingen glad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


