among the living

Okej... back from the dead. Ganska ordagrant.

Har nu läst 4.1 böcker på min dator efter att jag har jobbat. Det tog 6 dagar och jag har varit totalt fast. Trots att jag är en smula för gammal för böckerna och trots att jag kan reagera på när det är smörigt eller flummigt så blev jag ändå totalt hooked.

Nu är jag sjuk och skulle ha all tid i världen att läsa eftersom jag ändå bara ligger i soffan och suckar. Men nu finns det ju inget mer...

Om ni letar efter mig så är jag här nånstans

parapleu

ojoj. nu ligger jag hektiskt efter med min önskelista, men efetrsom jag har fastnat i twilightläsandet och har läst en bok om dagen med paus för idag så borde jag vara människa igen innan helgen.



Jag kan i allfall avsöja att när det var 22 dagar kvar till jul så ville jag ha en bra stefon-stekpanna, eftersom vår gamla köptes för 45 kronor för snart 5 år sedan, och har helt enkelt tagit slut.



När det var 21 dagar kvar så önskade jag mig hushållsnära tjäster i form av någon som skrubbade varenda vinkel och vrå hemma.



Idag är det 20(!) dagar kvar till julafton och dagens önskning är ett jättesött smidigt litet paraply. Med betoning på litet!

Allt är barabra annars. Har mat-fikat och pratat med Deedee idag. Alltid trevligt. Annars är det mest bara jobb. Och jobb.



Har inte julpyntat än men har köpt lite nytt pynt för i år. Nu tilbaka in i böckerna

kostym-kotym

I morrn har jag ledigt. Jag ska göra så lite som möjligt. Läsa ut min bra-iga bok.

Jag vet inte om jag skrivit tidigare att vi ska på 70-talsmaskerad i helgen. Jag sprang omkring på stadsmissionens loppis idag och letade kläder. Flum är vad man bäst kan beskriva det som. Jag har dock bett Klingen att ringa värden och höra hur seriöst folk kommer att klä sig, för om jag satsar 100% så blir det 100%! Och om alla andra har typ pannband ellerbara en blomma i håret så vill inte jag stå som en 100%-are... Jag kommer aldrig att glömma när jag var hos Mandy på halloween-maskerad och satsade järnet på min Gandalf-kostym. Skägg, Stav och Mantel. Grå i ansiktet. Och alla andra flickor var bara lite mer sminkade än vanligt. Söta små älvor. Suck.

Klingen är för övrigt stolt idag för det arbete han lagt ner på ringen som Pelé överräckte till Zlatan ikväll. Stort att göra ett arbete som både dessa legender vidrör. Se den här.


Idag är det förresten 36 dagar kvar till julafton. Och jag önskar mig ett sånt här coolt rivjärn.

bookie

idag är det 38 dagar kvar till jul. Och eftersom jag är så inspirerad av böcker nu så önskar jag mig...böcker.

om inte för att läsa så för att bygga en sånhär extremt cool bar/skiljevägg!

Tok. Eller klok som en bok.

På jobbet har någon av mina kollegor tagit hand om en hel kasse med pocketar som någon hade slängt i pappersinsamlingen. Fina och bra pocketböcker! Sicken skam att kasta sånt. Hursomhelst så har det spätt på min läslust och jag sitter numera ständigt med näsan i en bok och smartigheten bara väller in i mina hjärnhalvor. Vilket är mycket bra. Både för att jag blir klok som en bok och för att tiden hem från jobbet går så mycket snabbare om man kan bränna den på läsning. Jag började förra veckan med boken Försoning av Ian McEwan. Den har fått bra betyg när jag läser om den och den har även gjorts till film med bl.a. Kiera Nightley under namnet Atonement. När jag kollar filmen står det Won Oscar. Another 23 wins & 64 nominations... Alltså antagligen en bra film.

Problemet är bara att jag snart har läst halva och jag finner den ganska trist. Det är alldeles för enkelt för mig att ta mig ut ur bokens värld. Vilket man inte så lätt gör om man gillar boken. Jag började idag läsa en annan eftersom jag glömt den första. En liten Gyllene Ring av Kjell Ola Dahl. Och nu läser jag hellre den. Den verkar mycket bättre. Men det är trist att sluta nåt man påbörjat. Så jag får nog läsa två böcker samtidigt. Tur att de är olika!

siebling donation

Jag lånade en bok som låg på kontoret häromdagen och fastnade totalt i den. Den hette "allt för min syster" Av Jodi Picoult. Den handlar om ett par systrar där den äldre, Kate, har en svår leukemi. Föräldrarna skaffar den yngre systern, Anna, med hjälp av konstgjord befruktning och dna för att få en exakt matchning så att hon kan donera blod till sin äldre syster via navelsträngen. Vid 13 års ålder stämmer Anna sina föräldrar för att få rätten till sin egen kropp och för att få slippa fler av de ingrepp hon har genomgått under livet såsom benmärgsdonationer och andra procedurer. Kates njurar har slutat fungera och behöver nu Annas njure för att överleva. Men Anna vill inte mer. Boken är skriven så att man får se allt genom allas ögon. Genom systrarnas, föräldrarnas, advokatens och den gode mannen. En mycket bra bok med en överraskande slut.

Å ena sidan förstår man att Anna är less och det är många etiska dilemman. Är det rätt att hålla fast ett barn och ta blod, benmärg och annat, fast barnet skriker och inte vill. För om man inte gör det så dör hennes syster. Vad gör man mot ett barn, för att rädda ett annat? Eller som systrarnas mamma uttrycker sig i boken; Tänk om man har ett barn i ett hus som brinner, som befinner sig i livsfara, och den enda som vet vägen in är hennes lillasyster. Men det är farligt att gå in. Skickar man in den ena för att rädda den andra, med risk för båda? Eller ser man på när huset brinner, och ens dotter brinner inne?

Å andra sidan är det lite svårt att förstå hur man nekar sin syster till en njure, ett val som faktiskt kommer att ta död på henne.

Båda mina syskon får min njure ikväll. Sanningen är väl den att de skulle få varsin arm om alternativet vore att de dog annars.