kameralös

Jag saknar min kamera som är på andra sidan jorden, kan inte fotoblogga... :(

Athena

Eftersom jag har levt mer av mitt liv (14 år) med henne, än utan henne (10 år) så är det en tung dag idag. Men vi vet att det måste göras, för hennes skull. Och att hon har haft det bra med oss.

Men det är ändå jobbigt.

Skype me up Scotty

So. Helgen kom och gick. Den absolut trevligaste helgen på länge och detta trots att det var jobbarhelg och jag arbetat varje dag. Fredag hade vi som sagt gäster över för middag. Jag gillar att ha folk på besök och det var najs. Men det närmaste jag kom till Halloween var min egen utskurna paprika. Nästa år. Då jävlar. Jag tänker inte ge mig på den här punkten.

Söndag morgon var tidig otta och jobb. Direkt från jobbet möttes jag upp av Klingen och vi promenerade i minneslunden på storkyrkogården. Fantastiskt vackert. Det är mer ljus än man kan föreställa sig. En plats där är så otroligt fin. Det ser ut som en tavla och är en massa träd i en ring på en kulle. Igår i mörkret var det så otroligt upplyst av gravljus, en sån syn att jag fick gåshud under alla mina tusentals lager av kläder jag haft vett att ta på mig. Jag försökte fotografera allt det himmelska men det var för mörkt för att få det vackraste. I allafall med min kamera. Här är iallafall en bild på en ytterst liten del av de tända ljusen. Det går inte att föreställa sig hur många det är om man inte ser dem live.

Lördag kväll var Klingen på konsert. Skitmusik som jag mycket gärna slipper undan. Jag hade istället Ciss här och såg stjärnor på is för första gången. Jag verkar inte ha missat så mycket tidigare...

Idag söndag Sov jag mest hela dagen. Och sen jobbades det. Jag har fixat skype igen i helgen med, så nu är jag nåbar den vägen. For free. Skype me.

Guests enter to the left.

Nu ska jag pallra mig iväg till Farsta Galleria helt enkelt för att jag inte har något bättre för mig. Jag måste sen hem och städa eftersom vi väntar gäster imorgon. Frenny´s kommer. Det blir the next best thing to halloween. Näst år. Då jävlar ska jag ha halloweenfest. Consider yourself inbjudna.

Men vad ska jag bjuda på i matväg imorrn?

På lördag ska vi på (jur-?)tjyrkogården. Vi ska gå på minneslunden och tända ljus. De väntar sig hundratusentals människor på Skogskyrkogården. Jag var där i fjol också. Det var faktiskt magiskt, men det var lite för ljust. I år ska vi invänta skymning.

Sen ska jag jobba en masse i helgen. Suck. Men jag ska inte klaga. Jobba=Pengar=Bra.

I.M

Jag känner inte döden. Jag är uppväxt utan död. Ingen, åtminstonde ingen nära dog när jag var barn. Därför kom det också som en stor smärtsam chock när jag och min familj fick möta döden på riktigt.

Idag är det 3 år sedan min morfarY dog, och fast det har gått så pass lång tid så känns det inte riktigt verkligt att han ska vara helt borta. Snarare som att han är på en lång, lång jordenruntresa. Vilket han hade gillat. Han älskade att resa. Det är som om jag skulle kunna få ett sms från honom när som helst där han berättar hur varmt det är på andra sidan klotet, och hur bra han har det. En sån levande människa passar inte att vara död.

Jag hade ett foto av morfar i plånboken, ett bra, ganska nytaget passfoto. Han satt där i börsen och tittade på mig när jag skulle handla något. Om jag tvekade inför köpet så peppade han mig. Han sa "du har råd med det där" " Det tycker jag att du ska köpa dig" För det skulle han ha sagt också. Ungefär som när jag 2002 sa att det vore kul att hälsa på Maby i Laos. Men att jag inte hade några pengar. Då sa han att det har du väl! Och syftade på mina fondpengar. Han tyckte att jag skulle investera i att ta en chans att se världen, en chans som kanske inte kommer igen. När jag blev rånad försvann plånboken och morfars bild i den. De jävlarna.

läget:

Jag är trött. Jag är less. Jag är mätt. Jag är stressad över packning och städning. Jag är orolig över en gubbe på jobbet. Jag saknar min S. Jag är fortfarande uttråkad...

ilska

Jag skulle vara lite kreativ och sätta upp nya gardiner i vardagsrummet. Jag har ett par liggandes, som jag köpte på dollarstore i Lycksele för väldigt få, futtiga riksdaler.

Dock ville jag ha mer färg -så jag bestämde sig för att måla en del av de ihåliga blommorna orange. Med vattenfärg. Vattenfärgen ville inte alls stanna inom ramen av blommans kontur.

Nu skulle jag, om inte min kamera var i Libanon, ta kort på åskan utanför och den skulle få illustrera min ilska.

Solo

Så nu är jag solo i Stockholm. S åkte till Landet Laglöst inatt. Men när katten är borta dansar råttorna på bordet. Den här tiden ska jag...ska jag...ska jag... Ja, vad ska jag ta mig till för hyss som jag inte kunde göra när han var hemma? Äta tomater?

färrnando Tårres

Eftersom jag försov mig i morse hann jag inte snappa upp stegräknaren så jag står utan resultat idag. Igår visade mätaren på 4000-nånting, men jag vet att det inte stämmer för jag tittade på den flera gånger och då var den i viloläge. Den gillade inte byxorna jag hade eftersom kanten viks ner lite. Bra att ha något att skylla på.

Nu är jag sjukt sötsugen. Inget har vi hemma heller. Öken.

Ikväll är det tack och lov sista fotbollsmatchen. Jag fördriver tiden med att surfa planlöst på internet. Vad sjukt tragiskt att man ska sakna tv:n så mycket, för ärligt talat är det tv:n jag saknar mer än jag saknar Sambon...

oh i miss you

Satt och bläddrade igenom alla mina bilder på datorn ikväll och snubblade över den här. Fan vad jag önskade att jag kunde ha dem alltid!

men var tog du vägen kalas?

plus

och så åkte nyss Kalas

På vår balkong, på vår balkong, hoppar bofinkarna hage hela dagen lång!

Jag firade den nya sprutan med att fixa på balkongen, -förberedelser för en pollenfri sommar.

4.5 h passerat. Jag nyser fortfarande, men jag lever. Sambon ville hänga ute på stan med mig, men jag tyckte att det var att ropa hej för tidigt. Det blir mat på de nyinoljade utemöblerna istället.

Det verkar ju inte bli någon Libanon-resa i sommar heller. Jävla idioter som inte kan fatta att det är så jävla onödigt att strida. Det är otäckt hur sådana krigshandlingar kan få fortgå i ett modernt samhälle. Skitsaker som leder till död.

ang London

So. London var alltså bra. Vi gjorde allt man bör göra när man är i London. turista, fota, dricka öl och shoppa. Jag och mitt sällskap drog dock lite åt olika håll, och man kan ju bara kompromissa till en viss gräns.

Jag tyckte att London var väl över förväntan. Hade jag varit 19, haft lite mer pengar och varit singel (-de engelska killarna är oftast inte de vackraste, men de har en charm som är svår att hitta på hemmplan) hade jag inte kommit hem nu.

Sedan var vi ett par dar i Soutmoor utanför Oxford. Jag tycker att den engelska landsbygden är mycket charmig. Dessutom har de en fascinerande pubkultur som vi saknar i Sverige.
Jag har fått minnen för livet och kommer definivt åka tillbaka igen, gärna snart.

Du känner dig sömnig. Hemskt sömnig. När jag knäpper med fingrarna vill du flytta söderut!

Jag är lite lonely idag. Så jag ska hypnotisera ner halva norrland till Stockholm! Ba så ni vet. Ni behöver ju inte bo hos mig allihopa, men ni kan väl finnas inom promenadavstånd... Eller ta med er bilar så ni kan skjutsa mig dit jag vill!

Jag behöver förresten skjuts till flygplatsen vid 03.30 nästa torsdag...Någon frivillig? Du känner dig söööömnig! *knäpper febrilt med fingrarna*

älskling var är du?