
Jag lånade en bok som låg på kontoret häromdagen och fastnade totalt i den. Den hette "allt för min syster" Av Jodi Picoult. Den handlar om ett par systrar där den äldre, Kate, har en svår leukemi. Föräldrarna skaffar den yngre systern, Anna, med hjälp av konstgjord befruktning och dna för att få en exakt matchning så att hon kan donera blod till sin äldre syster via navelsträngen. Vid 13 års ålder stämmer Anna sina föräldrar för att få rätten till sin egen kropp och för att få slippa fler av de ingrepp hon har genomgått under livet såsom benmärgsdonationer och andra procedurer. Kates njurar har slutat fungera och behöver nu Annas njure för att överleva. Men Anna vill inte mer. Boken är skriven så att man får se allt genom allas ögon. Genom systrarnas, föräldrarnas, advokatens och den gode mannen. En mycket bra bok med en överraskande slut.
Å ena sidan förstår man att Anna är less och det är många etiska dilemman. Är det rätt att hålla fast ett barn och ta blod, benmärg och annat, fast barnet skriker och inte vill. För om man inte gör det så dör hennes syster. Vad gör man mot ett barn, för att rädda ett annat? Eller som systrarnas mamma uttrycker sig i boken; Tänk om man har ett barn i ett hus som brinner, som befinner sig i livsfara, och den enda som vet vägen in är hennes lillasyster. Men det är farligt att gå in. Skickar man in den ena för att rädda den andra, med risk för båda? Eller ser man på när huset brinner, och ens dotter brinner inne?
Å andra sidan är det lite svårt att förstå hur man nekar sin syster till en njure, ett val som faktiskt kommer att ta död på henne.
Båda mina syskon får min njure ikväll. Sanningen är väl den att de skulle få varsin arm om alternativet vore att de dog annars.
Du får en av mina armar också, så har vi var sin?
SvaraRadera*kram!*
Jag vet inte om jag vill ha din... Armbanden faller ju bara av! :)
SvaraRadera