Jag har stått ungefär 1,5 timme och klappat åt marathondeltagarna som en annan liten säl i regnöverdrag. De såg ut som att de kanske inte direkt blitt överrösta i klappningar ellerr publik under loppet (kanske för att det var askallt) och många log stort och tackade alt. drog en tumme upp. Fick applåder tillbaka. Flera småpratade lite ("det går, men inte så fort"...eller "det är kallt!!!"). Glada humör trots kyla, regn och det faktum att de sprang marathon och hade en jävligt lång mil kvar.
Sadisten i mig sörjer över att jag bara såg en som grät, en som kräktes och inga blödande bröstvårtor alls.
Fråga; varför är det ett sånt stort antal deltagare som består av män i 200-åldern?
Känner mig trygg i mitt beslut om marathon 2014. Inte i Stockholm dock.
Vart kommer ditt maraton äga rum? :)
SvaraRaderaJadu, det är fortfarande under diskussion. Men i Europa någonstans där det inte är 40 grader i typ sep/okt.
Radera