that´s amore

En sida av sängen gapar tom. Om jag inte hade Klingen, vem skulle då kolla att jag kommer hem ordentligt på kvällarna? Speciellt nu när jag inte jobbar så mycket skulle det annars kunna ta flera dagar innan någon började sakna mig.

Vem skulle påpeka att man har lite dålig andedräkt? Som Miranda i SATC1, när hon inser att ingen säger åt henne att hon har mat runt munnen.

Om jag inte hade Klingen vet jag att jag skulle vara älskad ändå, av familj och vänner, men ingen skulle dagligen säga till mig att de älskar mig, såsom jag har det nu.

Trist nog men sant så skulle dessutom mitt hem förfalla till den värsta sortens knarkarkvart.

Förutom att jag älskar honom så är han dessutom min bästa vän som får mig att skratta och att känna mig trygg. Det är en av väldigt få människor som jag litar på till 100% (de flesta faller ifrån på fyllan)

Det kanske låter klyschigt men jag är halv när han är borta. Rätt tragiskt hur beroende man kan vara av en annan människa.