ko

Jag åkte samma vagn som en glad lodis idag. Han pratade inte med mig, utan med en annan tjej, men det var svårt att inte höra konversationen då den låg på en väldigt hög nivå.

Han började med att önska henne en god jul. Och sen säga att hennes kläder inte matchar men att det var okej ändå.

Han berättade för henne (och alla andra) att han en gång kunde det där med att matcha kläder. Han berättade att han varit uteliggare i 26 år och nu bor på ett härbärge i Skarpnäck. Att han varit konstnär och också varit miljonär men sedan supit bort pengarna. "och så har jag ju flummat lite, det har jag ju faktiskt , rökt lite klister och så" Men han var mycket glad i allafall. Jag drog lite på munnen, det lät så skoj, varpå jag fick en menande min från en kossa i vagnen. En man-får-inte-skratta-åt-trasiga-människor-min. Kärring. Jag skrattade inte åt honom. Jag gladdes för honom. Han har allra mest troligt haft det så otroligt mycket värre än vad denna östermalmsko i dyra kläder har haft det, men verkar ack så mycket mer tillfreds med livet.