
Härom dagen satt jag som ibland gör vid datorn och sjöng. Nä. Skrålade. Jag inte bara sjöng med i Beyonces Halo. Jag var Beyonce. Jag kanske till och med ställde upp den här posen men utan diamantboleron->
Och jag höll både ljudnivån och veijlingsnivån på topp. Just i det ögonblicket kom det ett brev genom dörren. Jag trodde det var posten och skrek som jag alltid gör när den kommer och jag är hemma "tack!".
Det var inte posten. Det var en lapp från grannen om oljud.
Dock var det inte en klagan på min sång, även om det hade varit fullt förståeligt. Det var en frågan om alla andra också har svårt att sova pga buller. Det har vi inte. Vi sover som klubbade sälar om nätterna.
hahaha!
SvaraRaderaBwahaha!
SvaraRaderaHaha. Stor humor
SvaraRadera