Igår var jag med om en fruktansvärd bilolycka. En riktig superkrasch. Jag satt i passagerarsätet och min kollega A körde. Så när vi skulle svänga ut på motorvägen blev vi påkörda bakifrån. Jag trodde, precis som den förra och första gången i mitt liv som jag blev påkörd, att min chaufför fått motorstopp.
Vi stannade och klev ur. En skapligt nervös man i 30-års åldern steg ur den andra. Eftersom våra firmabilar körts ganska vårdslöst, har de redan en massa skador. Det blev (nog) inget nytt. Det roligaste var att han den andre föraren, vars fel det var, sa; "Ja, för mig är det här ju inget..."
Som om det var hans sak att avgöra! Vi släppte honom dock. Det var ju inte vår bil.
Förra gången jag blev påkörd, var i Libanon. Det var en lös smäll i en saktagåede bilkö. Sambon blev asarg och stormade ut. Jag såg på i backspegeln. Den andra föraren visade, inte särkilt diskret att han hade en pistol i byxlinningen. Måste jag säga att S sa att allt var lugnt? Det blev inget på bilen, men även om den var typ totaltkvaddad hade man ju måstat lägga sig. Ingen vill väl ha ett pistolskott i magen.
Ring mig nu!
SvaraRaderaVi har efterfest på Marias balkong!
SvaraRaderaVi har efterfest på Marias balkong!
SvaraRaderaFörsta kommentaren! Varför faan i helvetetet har du inte sagt något om Libanon! Som svägerska och vän blir man jävligt orolig när du skriver om sån't där! Hoppas du har det bra och inte har whiplash! Förhoppningsvis syns vi snart! Kram!
SvaraRaderaVem tror du har transkriberat vad folk säger?
SvaraRaderaVARFÖR har inte jag hört om krocken?
SvaraRadera