Det är alltså min fina farfar som somnat in. Det finns mycket att säga men är svårt att hitta orden.Ett dödsfall i familjen är jobbigt på så många sätt. Inte bara ska jag sakna och sörja min farfar, utan också vetskapen om att hela min familj sörjer och saknar gör ont.
Farfar var 94, och trots att det kom plötsligt kan man inte bli chockad. En ung man kan dö. En gammal man kommer att dö.
Utmaningen är att hitta lättnaden i en jobbig tid. Han fick en bra död utan smärtor och sjukdomstid.
Folk brukar prata om att den avlidne är närvarande. Farfar skulle verkligen avsky att vara närvarande i Stockholm.
Det känns konstigt att inte kunna vara med min familj när det är så jobbigt, att inte kunna ta hand om varandra. Men ingen i min familj är ensam, de har varandra och jag har min Kling som försöker trösta och hjälpa.
kort stulet och massakrerat från Yster
