måndag, mars 5

pattar, rattar, tuttar, bröst, boobies, byst, brön och spenar.

yep. I know. Besökfiskning g r a n d e. Eftersom det här är mitt by far mest lästa inlägg så räknar jag med att även detta kommer bli läst. Men tyvärr kommer det nog att sluta med besvikelse, för förutom bilden,-vilken jag ägnat lite för mycket tid med att sammanfoga och förändrat min googlingsstatistik en smula med, så kommer det här vara ett ganska allvarligt inlägg.


Historien börjar för ett par år sen ganska sent å natten i en säng i Landet Laglöst. Jag ligger lite på sidan och kliar mig planlöst under armen, det är svettigt och ganska stubbigt. Helt plötsligt snavar fingrarna över något i armhålan. Jag tvärstannar tankarna och blir med ens väldigt klarvaken. Jag kan tydligt känna en liten knöl. Stor som en liten ärta och jag kan nästan gripa tag i den. Panik. Jag ligger vaken länge med stor ångest. Dagen efter måste jag glömma det. Vi är bara där i 4 dagar och det är fullt ös och ingen rast. Vi reser hem och det är tillbaka till arbetet som gäller. Jag kan inte hitta knölen och minns inte ens vilken sida den var på. Jag minns bara att jag hade ansiktet mot väggen, men det kan jag lyckas med vilken sida jag än krafsar på. Efter massor med kliande och klösande och en hel del grubblande så bokar jag en tid hos min läkare.

Jag väntar nervöst och när det är min tur att gå in så berättar jag svettandes för henne om vad jag känt.
varpå hon  s k r a t t a r.

"Har du inte hittat den igen så är det inget att oroa sig för" För säkerhetsskull gör hon en koll, men hittar såklart inget. Det känns bättre och den oro jag känt släpper. Men den ersätts med en annan känsla. -Förnedring. Inte för att jag måstat visa brösten för en okänd människa. Det bekommer mig inte alls, utan för att denna läkare skrattat åt mig och min, -enligt mig, rätt normala oro. Borde de inte uppmuntra någon som faktiskt går för att kolla upp sig? Efter lite snabb googling visar det sig att det är helt normalt vid svullna körtlar att man hittar sånt som känns som knölar men som sedan försvinner.

Jag har totalt tappat förtroendet för denna läkare och kommer byta vid nästa tillfälle som jag behöver vård. Det var flera år sedan men minnet gör mig upprörd. Jag är också oroligt för att hennes beteende skulle hindra mig (och andra) från att snarast uppsöka vård om jag peppar peppar kände något liknande igen.

de va ba de.






2 kommentarer:

  1. Ja, naturligtvis borde hon bara sagt att det var bra att du kollade upp det ändå.

    (Din farmor har dessutom ju opererat sig.)

    Jag kan bara tycka att det är lite synd att hon inte får veta varför du bytt...

    SvaraRadera
  2. Ovanligt (får vi hoppas)oproffsigt läkarbemötande.Klart man vill bli tagen på allvar när man oroar sig.

    SvaraRadera

Hej! Snälla stanna en sekund och lämna ett meddelande! Det gör inte ont alls, och jag blir superglad. Men jag avstår gärna från reklam om din blogg...

Svar får du i det här inlägget!