Efter förra inlägget blev jag lite nostalgisk och mindes min vackra barndom. Men det är svårt att säga vad som var tidstypiskt och vad som berodde på att vi växte upp i en byhåla i Norrlands inland.
Tex när vi gick till kiosken "myran" och bad att få lösviktsgodis för 10 kr och kassörskan plockade ur små fack och la i en sån här påse. Det blev ganska många. Men man fick inte välja själv. Så jag fick slänga violen. Viol luktar gott, men smakar huvudvärk.

Senare utvecklades godispåsarna till dessa:

Jag tyckte de var så tjusiga. som det dansade paret på wienernougatasken som kanske var det vackraste som fanns. Men även här tänker jag på viol. Kanske färgen?
och glassen fick man lägga i dessa om man skulle cykla en bit:

annars stod jag i kön på Vännäsbadet och glodde på den här:

En glass för 4. det var då det.
ps. det är inte jag, utan Blogspot som ska ta ansvaret för radformateringen i förra inlägget. jag har slitit så mycket hår att parkettgolvet ser ut som en ryamatta. ds.
Åh, va då nostalgi. Just dessa påsar och myrankiosken ger en starka minnen / Elin M
SvaraRaderaÅh Banana Joe, den var ju supergod!
SvaraRadera