I see the light in the end of the tunnel. (Let´s pray it´s not a train, shall we?)

Jag ser ljuset i tunneln.

Min avskyvärda sjuka verkar så sakteliga släppa. Idag är jag nästan klar i huvudet, förutom att jag höll på att svimma i rulltrappan inne på Åhléns. Petitesser.
Febern har landat på en stadig 37:a, från att ha varit både 39 och 35. nånting. Där det senare är betydligt konstigare. När är man död? Farsarvet...

Stressen lägger sig bit för bit också. Julklapparna är alla inköpta. Ska ev komplettera med en liten rackare, om jag ids. Annars blir mottagaren utan komplettering. Huset är städat. Att 49 kvadrat kan vara en sådan möda.

Jag har nog lagt ner önskelistan. Jag ligger så långt efter och Maby var den enda som märkte (eller påpekade) att den räknade ner till fel dag. Enkel matematik. Om du inte har köpt julklapp till mig kan jag ju lägga till en sista önskan i form av parfym. Helst en som luktar gott. Lite sött. Typ Miracle/Tommy girl/ Ralph Lauren. Jag är ganska slow i parfymmodet.

Till sist ska jag be om en offentlig ursäkt för att jag inte ringt min svåger och grattat på födelsedan. Har inte glömt honom, mitt dygn ser bara inte riktigt ut som alla andras... Jag klev upp 13.00 och klockan är nu 01.25, när jag tänkte ringa honom efter middagen var klockan lite för mycket. Men han skulle ju inte grattas förrän i morgon? Eller?