O Lord. Vilken jävla dag det var igår.Vi jobbade i
trettiogradig värme, med den koncentration och
fokus man då kan ha när man är skandinav och van med lägre kvicksilvernivåer. Sen missade jag bussen. Och gick
ist på affären. Tog nästa buss.

Kommer hem. Låser upp. Vatten sprutar från diskmaskinen och det är vatten exakt hela köksgolvet.
AAAAh. Var
fan börjar jag?
Hushållets samtliga badlakan intog
golvposition och således även jag. Torka, vrida,
moppa, torka vrida
moppa. Fick upp vatten motsvarande en och en halv 10-litershink. Och fick vara där ingen förut varit sedan på åttiotalet, under köksskåpen. Det är en sak om det är en
egens blöta skit som man måste
moppa fram, en annan om det är lägenhetens alla andra tidigare
habitanter.Hur som helst fick jag bort allt vatten, och satt trött och varm på köksgolvet. Nöjd med min insats.
Allt var frid och fröjd, och middag i form av
Meze/
tapas/
antipasto/småplock intogs. Vi har det bra när dörrklockan ringer (vilket hör till
ovanligheterna och skrämmer oss alla gånger) Det är en granne som undrar om vi är medvetna om
vattenläckan? ????
WTF?
Det visar sig att fasaden under vårt fönster är alldeles blöt. Inombords utbryter en
manic panic. Jag ringer till Akutjouren till byggnaden, och de kan inget göra, utan ska komma i
morrn. Det visar sig att
vaktmästaren dock bor i området och tidigare
nämnda granne har skvallrat till honom. (käring) Han kommer upp och kollar, och idag har han
mätat med nån slags fuktmätare. Han trodde att det var
lugnt, och att det skulle självtorka. Ytterligare mätningar ska ske i slutet på veckan.
Kul. Det räcker inte med
tsunami i källaren, utan vi har även
hurricane Katrina i köket.
Ovanpå detta hade jag så mycket tandvärk att jag tog
alvedon och fick nån vidrig hemmakur med
vodka igår. Idag har jag en tid hos tandläkaren som hade en
avbokning.Kul nästan jämt!